På Stora Enso Fors i Avesta möts ledarskap, teknik och utveckling i en industri som förändras snabbt. Här berättar Linda Stinessen, tillsammans med Eva Engstedt, Jessica Morelius och Emma Autio, om ledarskap, arbetskultur och olika vägar in i industrin.

Ett nytt industriledarskap växer fram

Industrin i Dalarna står mitt i en period av snabb förändring. Digitalisering, automation och den hållbara omställningen påverkar hur företag organiseras och leds. Samtidigt förändras synen på ledarskap, kompetens och arbetskultur. En av dem som ser utvecklingen på nära håll är Linda Stinessen, Head of BU Fors vid Stora Enso Fors i Avesta.

Enligt Linda Stinessen har industriledarskapet förändrats tydligt under de senaste 10 till 15 åren. Där det tidigare ofta handlade om stabilitet och lång erfarenhet, kräver dagens industri en större förmåga att navigera i förändring.

”När jag tänker tillbaka känns det nästan som två olika världar. Tidigare byggde industriledarskapet mycket på erfarenhet och stabilitet, man förväntades vara den som hade alla svaren. I dag handlar det mer om att kunna navigera i förändring, bygga relationer och skapa riktning när mycket är nytt för oss alla. Tekniken har utvecklats enormt snabbt, men lika stort skifte har skett kulturellt. Ledarskap är mer kommunikativt, mer inkluderande och mer värderingsdrivet.”

På Stora Enso Fors tillverkas premiumkartong som blir till förnybara förpackningar. Cirka 480 medarbetare arbetar här inom en rad olika yrken, såsom operatörer, tekniker, mekaniker, ingenjörer, ledare och laboranter.

När Linda blickar framåt menar hon att framtidens industri behöver både teknisk kompetens och människor som vill fortsätta utvecklas.

”Framför allt handlar det om lärförmåga, att vara villig att utvecklas och ta till sig ny teknik. Sen finns det tydliga behov inom automation, robotisering och digitalisering. Vi jobbar långsiktigt med kompetensutveckling, interna karriärvägar och nära dialog med utbildningsaktörer. Det viktigaste är att skapa en kultur där det är naturligt att vilja växa.”

Ledarskap byggt på tillit och tydlighet

Som ledare beskriver Linda Stinessen sin egen stil som tydlig, närvarande och engagerad. Hon betonar vikten av att skapa en känsla av gemensamt ansvar i organisationen.

”Jag vill vara en ledare som både ställer krav och bryr sig på riktigt.”

I en industriell verksamhet där säkerhet och kvalitet är avgörande ser hon tillit som en viktig grund. Genom tydliga förväntningar, dialog och uppföljning skapas en miljö där medarbetare både kan och vill ta ansvar.

”Genom konsekvens, tydlighet och respekt. Säkerhet är alltid nummer ett och det betyder inte att ledarskapet ska vara kontrollerande. Vi jobbar mycket med förväntningar, dialog och uppföljning. Jag tror att människor vill ta ansvar, så länge de vet vart vi ska och vad som är viktigt.”

Motstånd mot förändring ser hon inte som något negativt i sig.

”Jag ser det inte som något onaturligt. Motstånd är ofta ett tecken på att människor bryr sig. Vi försöker förstå var oron sitter och ge utrymme för frågor. Sen jobbar vi med att vara tydliga med varför vi behöver förändras och vad det innebär i praktiken. I slutändan handlar det om respekt.”

Jämställdhet som en del av vardagen

Frågan om jämställdhet är fortsatt viktig i industrin, där vissa yrkesroller historiskt varit starkt mansdominerade. För Linda Stinessen handlar förändringen inte främst om policydokument, utan om konkreta åtgärder i vardagen.

”För mig är det viktigt att jämställdhetsarbete inte blir något som bara finns i planer och presentationer. Det måste synas i vardagen. Jag tror starkt på att förändring sker i små steg, genom att vi gör saker på riktigt, inte bara pratar om dem.”

Hon lyfter bland annat arbetet med kvinnors hälsa, tydliga markeringar mot kränkande beteenden och återkommande insatser kring psykologisk trygghet, jargong och bemötande.

”Det är just de här små, konkreta stegen som gör skillnad. När vi kombinerar dem med strukturerade rekryteringsprocesser och tydliga förväntningar på våra ledare, då börjar vi också förändra normerna på riktigt.”

Rekrytering med fokus på kompetens

För att skapa mer inkluderande organisationer arbetar företaget strukturerat med kompetensbaserad rekrytering.

”Vi använder till exempel strukturerade intervjuer och flera bedömare för att minska risken för bias. Det gör processen både mer rättvis och mer träffsäker. En viktig del för mig är också att vi breddar sökfältet och ställer krav på att det alltid ska finnas en representant från det underrepresenterade könet bland slutkandidaterna. Det handlar inte om kvotering, utan om att säkerställa att vi faktiskt ger alla kompetenser en chans att komma fram.”

Industrin som en del av samhällsutvecklingen

Framåt ser Linda Stinessen en ännu större roll för industrin i samhället.

”Den gröna omställningen kräver att vi lyckas, inte bara för vår egen konkurrenskraft, utan för samhället. Industrin skapar jobb, innovationer och hållbara lösningar som påverkar långt utanför våra grindar.”

Till unga som funderar på en framtid i industrin har hon ett tydligt budskap:

”Våga prova. Industrin är mitt i en av sina största förändringar någonsin, och det finns fantastiska möjligheter för den som är nyfiken och vill vara med och påverka. Det viktiga är att du vill utvecklas och bidra.”

Fler röster från Stora Enso Fors

Hur ser vägarna in i industrin ut i praktiken? Här berättar Eva Engstedt, Jessica Morelius och Emma Autio om sina erfarenheter av att arbeta och utvecklas inom Stora Enso Fors.

Eva Engstedt, chef för Papira pilotanläggningen

Vad heter du, vad gör du och hur länge har du jobbat inom Stora Enso?

Eva Engstedt, chef för Papira pilotanläggningen där vi utvecklar en ny produkt. I denna roll sedan 2021, men även 2012 till 2018 på kartongmaskin.

Hur såg din väg in i industrin ut, och var den självklar från början?

Nej, jag jobbade inom forskning vid Uppsala universitet i några år först innan jag började på en forskningsavdelning inom industrin.

Vad var det som gjorde att du valde att stanna och utvecklas inom industrin?

Jag fick möjlighet att byta tjänster och utvecklas inom jobbet men har även bytt arbetsplats några gånger för att utvecklas.

Vilka fördomar eller föreställningar om industrin har du själv haft, och hur ser du på dem idag?

Jag visste väldigt lite om vad man gjorde i industrin, all utveckling som pågår hela tiden till exempel. Sommarjobbade en sommar på ett varmvalsverk, men då träffade man tyvärr bara sitt eget skiftlag och skiftchefen så fick ingen helhetssyn på vad som gjordes.

Vad är det mest givande med ditt arbete?

Att utvecklas tillsammans med teamet, när vi ställs inför svåra problem och löser dem tillsammans.

Vilka utmaningar har du mött, och vad har hjälpt dig att hantera dem?

Jag har bytt arbetsplats när jag blivit orättvist behandlad till exempel. En bra chef och bra kollegor är viktigast för att kunna hantera utmaningar.

Vad skulle du säga till en tjej eller kvinna som funderar på teknik eller industri men tvekar?

Testa, det finns väldigt många olika intressanta områden som man kan jobba inom.

Vad kan industribolag göra bättre för att attrahera och behålla fler kvinnor?

Ge kvinnor samma möjligheter som männen till utveckling, pusha att de ska ta nya utmaningar. Jobba för fler blandade grupper, trots att det blir bättre och bättre så finns det fortfarande områden där det är väldigt få kvinnor och områden där det är väldigt få män.

Jessica Morelius, tillförordnad gruppchef, underhållsavdelningen MB

Vad heter du, vad gör du och hur länge har du jobbat inom Stora Enso?

Jag heter Jessica Morelius och jobbar just nu som tillförordnad gruppchef på Underhåll Massabruk. Jag har jobbat inom Stora Enso i 26 år i juni.

Hur såg din väg in i industrin ut, och var den självklar från början?

Jag sökte sommarjobb år 2000 till Stora Enso Fors, det var även det året de uppmuntrade fler tjejer att söka. Det var ju drömmen som 20-åring att få jobba skift, tjäna bra med pengar och mycket ledighet. Det var mycket det som lockade då i den åldern. Så jag kanske inte skulle påstå att den var självklar, men visst fanns det en nyfikenhet.

Vad var det som gjorde att du valde att stanna och utvecklas inom industrin?

Jag blev erbjuden ett vikariat efter min första sommar och det vikariatet rullade på under tre år, och då blev jag fast anställd. Anledningen till att jag har valt att stanna inom Stora Enso är alla de möjligheter som har erbjudits. Jag har fått prova på många olika roller, deltagit i flera olika projekt och fått möjlighet till utbildning. Jag får ofta frågan när jag berättar att jag varit på Stora Enso i 26 år, hur jag kan ha varit kvar på samma ställe så länge. Och det är just för att jag har fått göra så många olika saker under alla dessa år. Vill man själv och är nyfiken och lite driven så har det alltid funnits möjligheter och just därför har jag valt att stanna.

Vilka fördomar eller föreställningar om industrin har du själv haft, och hur ser du på dem idag?

Att det är skitigt och tungt och ett väldigt mansdominerat yrke. Och det är många gånger både ett skitigt och tungt arbete, men det betyder inte att inte tjejer klarar av det.

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att se så mycket kvinnor idag inom industrin, både i produktion och i chefsleden. Det är just på Underhåll som vi gärna skulle vilja se fler kvinnliga utförare.

Vad är det mest givande med ditt arbete?

Omväxlingen. Ingen dag är den andra lik. Att jag där jag befinner mig nu, vilket är ny mark för mig, får lära mig nya saker på mer eller mindre daglig basis.

Vilka utmaningar har du mött, och vad har hjälpt dig att hantera dem?

När jag började så var det som sagt inte så mycket tjejer i produktionen vilket gjorde att blev det några problem eller haverier på maskin så tog gärna karlarna över. Det var sällan man fick vara med och prova. Idag kan jag uppleva att det är naturligt att alla är med och hjälper till utifrån sin förmåga. Och det är en väldigt positiv utveckling.

Jag kan ibland bli ifrågasatt, speciellt nu när jag är inom ett område, Underhåll, där jag inte har någon bred kompetens. Upplever dock att jag har så pass lång erfarenhet innanför grindarna så lite skinn på näsan har jag ändå lyckats få och kan som oftast svara upp när det är något.

Vad skulle du säga till en tjej eller kvinna som funderar på teknik eller industri men tvekar?

Tveka inte, våga prova. Det är ett brett stort område, mycket möjligheter att vidareutvecklas och vi behövs inom industrin. Var med och gör skillnad.

Vad kan industribolag göra bättre för att attrahera och behålla fler kvinnor?

Oj, jag vet inte riktigt. Ge dem samma möjligheter, gör inte skillnad.

Emma Autio, tekniker, Papira pilotanläggningen

Jag heter Emma Autio och jobbar som tekniker på Stora Ensos pilotanläggning i Fors. Vi utvecklar och tillverkar ett fiberbaserat material som ska användas inom förpackningsindustrin. Det är nu 22 år sedan jag för första gången gick in genom grindarna på Fors bruk då jag hade blivit rekommenderad att söka sommarjobb på Stora Ensos kartongfabrik.

Nyexaminerad var jag, dock inte för att arbeta inom industrin utan för att jobba inom förskolan. När jag jobbat denna första sommar så var det också just på förskola inom kommunen som jag kom att arbeta. Jag var återkommande sommarjobbare på bruket men fortsatte att jobba med barn resterande tid av året.

Efter några år så kände jag att det var dags för en förändring och beslöt mig för att börja en utbildning till processtekniker via yrkeshögskolan. Det kändes som ett naturligt steg att det blev just en industririktad utbildning denna gång i och med min erfarenhet från Stora Enso. Jag hade en arbetsplatsförlagd del av utbildningen som jag valde att göra i Fors och har tack vare den en gedigen insyn i kartongproduktionens alla olika delar.

Något jag verkligen uppskattar med mitt jobb är att jag fått stora möjligheter att utvecklas inom samma företag, att kunna byta tjänst och bygga upp nya erfarenheter. Jag har bland annat haft tjänster som operatör, laborant, säkerhetscoach, skiftchefsreserv och planerare. Alla dessa olika roller har fått mig att växa mycket, både inom mitt yrke men såklart också som person.

Det känns peppande att se hur utvecklingen för kvinnor inom industrin verkligen har gått framåt sedan jag första gången kom i kontakt med den. Jag har blivit kallad för ”lilla gumman” tidigt i min karriär men upplever att det klimatet i stort inte finns kvar. Vi blir mer jämställda, det läggs bra fokus på saker som till exempel klimakteriet på jobbet, menssäkra våra toaletter och hur vi anpassar arbetet för en gravid kollega så att inte vare sig hon eller barnet tar skada av till exempel buller eller dylikt.

Att ha haft yrken inom så olika områden som förskola och industri är jag glad över idag. Det har fått mig att värdesätta vad jag tycker är viktigt i yrkeslivet. Jag skulle absolut rekommendera andra tjejer och kvinnor att söka sig till industrin, för det är verkligen en plats för oss med.

Jag är även tacksam över de personer som jobbar inom offentlig sektor och ser till att jag kan ha ett heltidsarbete och fortsätta att utvecklas genom livet samtidigt som jag är mamma och vet att mitt barn är tryggt hos sina pedagoger.

Något som kan låta som en gammal klyscha, antagligen för att det är sant, är att det är aldrig för sent att börja om, testa något nytt och gå nya okända vägar.